Staten som kärlekens språkrör, en villkorad famn.

Dear
Dear eller Deer, beroende på preferenser.

I låten Om Ja’ Va’ En Slashas/Jag Vill Leva Friskrålade den musikaliska profilen Kal P. Dal följande:

”Jag vill leva fri, jag vill göra vad jag vill utan, att nån säger stopp och till, jag vill göra vad jag vill, göra vad jag vill.”

Varför öppnar jag nu upp med detta till synes udda citat? Jadu, i svallvågorna efter den kritik Ryssland mötte under OS p.g.a sin homolagstiftning är det av intresse att kasta ljus över vår lagstiftning kring individens rätt att utöva kärlek i alla dess former. Tidelag kriminaliserades nämligen på nytt i år, och lagen trädde i kraft den 1 april 2014. Den spontana tanken accepterar kriminaliseringen, då jag liksom många andra finner sex med djur någorlunda motbjudande för tanken, (djur utöver människan d v s). Den mer tänkande delen av mig ställer dock frågan varför staten tillåts höja privat moral till allmän lagstiftning. Att skada djur är redan förbjudet och reglerat i 16:3 Brottsbalken (BrB) – såvitt en inte skadar djuret i den grad att det sedermera kan förtäras. Lagstiftningen ter sig således tämligen inkonsekvent, då vi tillåts gå utanför grundläggande etiska gränser med djur i övrigt. I ett tidigare skede var samkönat sex reglerat under samma lagrum som tidelag, då det ansågs lika motbjudande för tanken som att idag kopulera utanför den egna arten. En liten påminnelse om tidelagets religiöst förknippade och moraliska bakgrund. Kärnan i predikan ovan är hurusom ifall vi liksom Ryssland egentligen lagstiftar om vad som är rätt och fel, eller möjligtsvis snarare reglerar vad som är fint och fult. Det är dock en debatt i sig, och blogginlägget skall keep rockin the ”free” world så att säga.

Om en vill ge sig i kast med att förklara begreppet kärlek är den naturvetenskapliga vägen värd att vandra. Vid samlag, amning eller enbart beröring utsöndras oxytocin, även kallat kärlekshormonen. Den processen resulterar i sin tur i en biokemisk bomb innehållandes endorfiner, dopaminer och vassopressin. Denna effekt, som ger uppskov till känslan av förälskelse är dock tidsbegränsad. När du med tiden börjar betrakta din förälskelse utan en biokemisk ”high” förknippar vi i mångt och mycket det uppvaknandet med en anledning till att bryta förhållandet; alternativt påbörja en omoralisk relation till otroheten i jakten på nya kickar, och förhoppningsvis älska sin partner på ett intellektuellt plan. Sen finns ju självfallet lucka 3, där en kan trycka undan sin emotionella natur och leva Disney-sagan om den eviga kärleken, även fast den i på sätt och vis aldrig var tillskriven oss. Vad är nu kärnan av det här då? En vacker sak med vetenskapen är att den är sann, oavsett huruvida du väljer att tro på den eller inte; universum har ingen skyldighet att te sig logiskt för dig – och lagstiftarens bild av kärlek baserad på kristna värderingar i alla dess former är ingen axiom byggd på fakta; att dela in folk i samma fack ovetandes om deras neurologiska differenser kan vara lika onaturligt som att dela in folk i olika fack baserat på deras hudfärg. Speciellt när neurovetenskapen fortfarande är så pass ung.

Här är även en forskningsstudie av intresse. En nyfödd primat fick växa upp i en bur med två artificiella mammor. Den ena var konstruerad av stålrör men med fördelen av den gav primaten mat och vatten. Den andra mamman var konstruerad av ett pälsliknande material, och på så sätt öppen för kramar. När den unga primaten i stundens hetta ställdes att välja mellan dessa, blev det i samtliga fall till den senare mammans favör. Det valet grundar sig i ett behov djupt rotat inom oss – d v s behovet av närhet och den biokemi närheten utsöndrar.

Här tar del två fart. Jag vill inleda det med att uppmärksamma hur vår definition av monogami skiljer sig från biologens. Dr Rene Hurlemann, professor i psykiatri vid universitet i Bonn, Tyskland, har undersökt hur det monogama systemet kan skada individen. Resultatet finns att läsa för den nyfikne, men vad som bör uppmärksammas inom arbetet är metoden. Inom vår vardagliga definition av begreppet monogami inkluderas nämligen 3 % av alla djurarter. Den arbetande biologens definition av begreppet utgår hurusom från ett djur som lever med en partner, men under livstiden tillåts leva ut sexuella lustar utanför relationen, vilket är logiskt ur ett enkelt biologiskt perspektiv då det vore förödande ifall framför allt hanen inte producerade maximalt med avkomma genom att para sig med fler honor.

Den sanningen går i stick i stäv med begreppet svartsjuka. Det är svårt att förespråka biologism eller socialkonstruktivsm fullt ut gällande känslans uppkomst. Däremot kan en finna värde i vad Sandra Jovelovich skriver om Sociala representationer: ”svartsjuka är inte en spegling av den externa världen och inte enbart mentala konstruktioner hos individuella subjekt. De inbegriper ett symboliskt arbete som har sitt upphov i olika inbördes relationer mellan jaget, den andra och objektsvärlden, och som sådana har de förmågan att beteckna, skapa mening, skapa en verklighet”, (se ”Knowledge in Context” 2007). Vad som dessutom går att utröna är hur swingers – som till viss del raderar ut sexuell svartsjuka – tenderar att leva med samma partner längre än personer i relationer som utgår från den monogama normen. Nu är den livsstilen accepterad av rättssamhället på så sätt att det inte är kriminaliserat. Däremot blir det besvärligt när den enskilde vägrar underkasta sig en partner juridiskt sett. De i samhället som lever ut polygamiska eller polyamoriska livsstilar saknar rättsordningens skydd – och det begränsar i sin tur individens juridiska rätt att älska.

Ett exempel är hur Äktenskapsbalken (ÄktB) och Sambolagen underkastar sig monogamin. Det resulterar i en del rättsliga komplikationer, och de som lever i den ena eller andra konstellationen bör rent juridiskt få stöd av lagstiftaren när det gäller deras inbördes ekonomiska mellanhavanden; oberoende av om de har ett sexuellt förhållande och oavsett hur det sexuella förhållandet – om ett sådant föreligger – är att karakterisera. Det må vara två syskon som gemensamt brukar en ärvd gård eller ett kollektiv efter 1960-tals modell. Det är på sätt och vis inte rimligt att när man hamnar utanför sambolagstiftning och ÄktB så måste man falla tillbaka på reglerna om enkla bolag för att hitta rättsliga principer om den ekonomiska sidan av samlevnadsförhållandet.

En legalisering av t.ex polygami möter förstås hinder i form av vår rädsla inför ett alltför långgående mångkulturellt samhälle. Det kan således argumenteras att det är bättre att tvinga invandraren att välja mellan två fruar, än att skapa utrymme för former av äktenskap som teoretiskt sätt kan resultera i kvinnoförtryck à la sharia. Frågan är dock om problem liksom dessa är ett tillräckligt starkt argument för att förbjuda utövandet av en viss form av kärlek, och om juridiken skall vara det styrmedel staten använder för att förhindra ett ännu mer långgående patriarkalt system. Polygami isolerat kan vara till nackdel för samhället, samtidigt kan det i framtiden likställas med den syn vi hade på homosexualitet innan 1980 och den Ryssland har idag. Det är hurusom viktigt att acceptera kärleken som något subjektivt och vitalt för individen oberoende av hur den enskilde får sin dagliga dos av oxytocin; och med ställa frågan ifall vi berättigade att förvägra den enskilda sitt subjektiva kärleksbegrepp och en av livets grundstenar. D.v.s: kärlek, eller som primaten hade uttryckt det: närhet. Summa summarum, är de värderingar vi indoktrinerats i så mycket visare än ryssens, att vi kan tillåta oss själva att stanna upp och börja peka finger, eller bör vi gå vidare och ifrågasätta vårt eget samhälles semi-kristna definitioner? Bör vi verkligen upphöja privat moral till allmän lagstiftning, oavsett om det berör polygamister, djurvänner (http://www.vice.com/read/its-legal-to-have-sex-with-dogs-in-denmark) eller homosexuella, och bör jag verkligen känna mig fri fram tills dess att jag kan gifta mig med min bror?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s