Min liberala vän

Visst har vi alla charmats av den där obevekliga riddaren. Som med högt huvud rör sig mot giljotinen utan att tvivla. En riktig Ned Stark. På juristprogrammet sa alltid föreläsarna: det handlar inte om att ha rätt, det handlar om att få rätt! Det handlar inte om att nå konsensus helt enkelt. Det handlar om att vinna debatter.

Man läser ofta om mätningar med fruktansvärda resultat. Nästan ingen ungdom i Sverige vill bli politiker! Varför inte frågar sig samhället? Jo, jag fick en gång hör att det är ganska oinspirerande att hänge sig åt en ideologier i en tid av marknadsdemokrati och massor med tillgänglig data för vad som gynnar ett samhälle. Men vad menades med det? Exempelvis hade jag en kamrat med liberala idéer som gick med i partiet Liberalerna. Han talade ofta med hög ton om de liberala tänkarna och citerade gärna de mänskliga rättigheterna. Den tredje artikeln i Europakonventionen om rätten till kroppslig integritet hade fångat hans hjärta. Att staten inte får göra vad den vill med ens kropp? Efter att han läst det hade han blivit liberal. Fri- och rättigheter, grunden för den individuella friheten. Den som inte var liberal hade en gång sagt när han ramlade fram längst med Swedenborgsgatan. Den måste ju ändå vara dum i huvudet.

Och visst är det så. Så snart därefter befann sig min vän på ett möte för nya medlemmar. Och då var det dags för en statsvetenskaplig grundkurs till morgonkaffet. Fritt företagande och ner med staten för tusan, hade föreläsaren sagt samtidigt som han pekade på en powerpoint med en laserpenna. Om jag inte minns fel hade laserpennan en sån där löstagbar topp och istället för en prick var det ett litet dollartecken som med tät frekvens uppstod här och där på projektorduken. En liten nick till vår fader i himmelen ekonomin och mötesledaren talade under dagen mycket om privatiseringar, John Stuart Mill och hur regeringen gjort bort sig under IT-läckan. Det lät både logiskt och dumt. Logiskt med Johns ord om ett bra samhälle för alla, och dumt med en dålig regering. Men hur hade vi agerat annorlunda? Den frågan ställde ingen och snart var det dags för lite snack om sakfrågor.

Trygghet är frihet, skrev Jan Björklund i en artikel om liberalismens anda. Partiets program var glasklart. Vi kämpar för frihet och först i ett tryggt samhälle känner man sig fri på riktigt! Min kamrat fick ett litet häfte innehållandes partiprogrammet som han skulle ta med och studera. Läs det här så du lär dig, hade mötesledaren sagt med uppmuntrande röst. Lär dig det här så känner du dig fri på riktigt! Min kamrat som så länge varit frälst när han studerat de mänskliga rättigheterna kunde knappt bärga sig. Det lilla häftet var snyggt tillspetsat med åsikter från A – Ö om hur liberalismen ska tolkas i sakfrågor. Direkt snubblade min vän in på rätten till abort som redan på första sidan bekräftade hans tro på partiet. Kvinnan har rätt att själv bestämma över sin kropp. Definitivt har hon det, hur kan man ens tänka sig att tycka något annat?

Såna där rednecks i USA är helt hopplösa hade min vän tänkt när han på röda linjen mot Fruängen plockade upp häftet ur innerfickan på sin rock. I det starka vita ljuset på världens näst dyraste tunnelbana började han bläddra i den liberala bibeln och hamnade på T. Björklund hade ju talat om trygghet och visst fanns det där. Förtryck går inte att tolerera. En trivsam ordning skapar en miljö så fridfull att alla helt enkelt mår bra. Mer pengar till polisen för om alla förhåller sig till lagen blir vi fria. Det var som om Björklund själv hade skrivit det. Men ju mer min vän bläddrade ju mer började han känna sig förvirrad. Det kändes helt plötsligt som att frihet kunde betyda vad som helst och när han slog upp P trillade han av tunnelbanesätet. Under prostitution stod det att den som säljer sin kropp aldrig kan känna sig fri och därför bör man öka straffen för sexköp. Är det vad frihet innebär tänkte min vän där han satt på tunnelbanans rena golv. Men borde inte frihet vara att själv få bestämma över sin egen kropp, och varför anser så många människorättsorganisationer att liberalernas ord förvärrar situationen för prostituerade? Och varför har vi för övrigt så många regler om hur kärlek och förhållanden ska fungera? En ljuv kvinnoröst avbröt min väns tankar när hon med metalliskt stämma lät meddela att nästa stopp var Zinkensdamm. Det var dags att gå av och när han gick mot rulltrapporna slog han upp en ny sida för o låta tankarna börja om på nytt. Nästa bokstav i det lilla häftet var N och det var dags för en hel sida om narkotika.

Den som är beroende kan aldrig vara fri! När min vän läste den första meningen kunde han inte låta bli att nicka lite instämmande. Ökade straff för narkotikabrott och mer resurser till polisen var tydliga förslag. Noll tolerans, så ska det vara och policyn var tydlig redan vid tunnelbanespärrarna där fem ordningsvakter och tre poliser såg till att alla som gick ut verkligen hade betalat för sin biljett. En ung tjej med något för stor jacka och med en Willyspåse i handen hade försökt smita förbi men fick lära sig ett och annat av polisen. De skrek och gestikulerade och berättade för henne att hon var en omoralisk tjuv som lät andra betala för henne när hon plankar. Hon svarade försiktigt tillbaka att det var så himla dyrt. Att vare sig hon eller hennes föräldrar hade råd. Men polismännen som hade bildat en tät cirkel kring den unga flickan förstod att hennes snyfthistoria endast var ett billigt försök. En brottsling förtjänar en prick i registret och i tunnelbanan ska alla betala för sig! Polismännens budskap lät som en gospelkör när de i polisgrepp ledde den lilla flickan in genom en grå dörr i metall bort från allmänheten.

Precis som alla andra gick min vän förbi och kände en oerhörd trygghetskänsla när polisen var på plats. Men han började bli mer och mer förvirrad av Liberalernas ord. Den som är beroende kan inte känna sig fri. Han mindes tillbaka till andra länders reformer som hade minskat missbruk och beroende. De hade inte ökat straffen för att åstadkomma det, varför är det en sån självklar väg till frihet? Han stannade till efter spärrarna och tittade upp i taket. Det var märkligt nog smutsigare än golvet och kort därefter hördes en röst skrika, du där! En ordningsvakt hade sett det avvikande beteendet och frågade varför min vän stod stilla och tittade upp i taket som en galning. Har du brukat narkotika? frågade ordningsvakten samtidigt som han med bestämd hand greppade tag i min väns axel.

Min vän ryckte till och svarade med flackande blick att så inte alls var fallet. Han berättade att han däremot läste om narkotikapolitik och helt plötsligt blixtrade det till i ordningsvaktens ögon. Är du liberal? frågade den stora mannen i sin mörka uniform samtidigt som han vinkade till sig en kollega. Min liberala vän tyckte nästan att frågan var dum, självklart var han liberal! Han berättade att han var så liberal att han studerat de mänskliga rättigheterna ingående och det tog inte lång tid fören polisen även släpade med honom in genom den gråa dörren. Eftersom att han både stirrat upp i taket och var liberal krävdes urinprov. Liberalernas idé om kroppsliga integritet uppenbarade sig för min vän när polisen gav sig rätten att ge sig in i hans kropp. I det mörka rummet med kiss på sin hand började min vän känna sig ofri. Men allt var ju enligt häftet? Hur kunde han då inte känna sig fri? Och varför stod han åtalad för våld mot tjänsteman när han tidigare hade ryckt till?

När jag träffade min vän samma kväll hade han läst igenom hela häftet. Han hade förstått att Liberalerna hade en klar bild av vilket samhälle som var bäst för alla. Han förstod varför polisen jagat så många ungdomar som rökt gräs på festivaler samtidigt som de struntat i att sexuella ofredanden skett lite här och där. Men han kände inte att det innebar ökad frihet för individen. Han frågade mig om Liberalerna hade ansetts liberala ifall vi hade flyttat partiet till ett land som Tyskland, eller kanske Brasilien eller Libanon. Jag svarade ärligt att frågan var för stor för mig, men att jag själv som brann för en hållbar utveckling och minskade ekonomiska skillnader inte fann tilltro i vare sig Miljöpartiet eller Socialdemokraterna. Miljöpartiet för att de gör något annat än att kämpa för en bättre miljö, och Socialdemokraterna för att de driver samma ekonomiska politik som Moderaterna gjorde innan.

Hemma hos min liberala vän dog långsamt våra politikerdrömmar. Vi läste igenom varenda partiprogram och insåg tillslut att ungdomspartierna var de enda som skilde sig från varandra. Min vän som stod åtalad för våld mot tjänsteman kände hur den liberala drömmen rann genom händerna. Han hade skrivit en arg status på Facebook och hans mamma hade strax därefter ringt upp och bett honom radera den. Tänk om en arbetsgivare ser vad du tycker, då kanske du inte får jobb hade hon sagt. Tänk om liberalerna ser vad jag skrivit, hade han tänkt, då får jag inte vara del av partiet.

När vi satt i min väns röda soffan den kvällen såg jag en gnista försvinna från hans ögon. Han som alltid påmint om Ned Starks ridderliga beslutsamhet började inse att hans väg endast kunde leda honom in i skulder och förtvivlan. Som politiker måste han rätta sig in i ledet och försöka förändra samhället genom att först lära sig älska hur det redan är. Han förstod att ungdomspartierna finns till för att forma unga att tycka som partiet och att samhället alltjämt är en piska utan morot. Även om lagen är ologisk ska den lydas. Om lagen verkar oklok är det oklokt att kommentera. Allt det här förstod nu min vän. För i en digital värld har du inte råd att göra bort dig. En natt på bardisken eller en lättvindig kommentar på Twitter ser gärna till att du inte passar in i ett samhälle där alla ska leva likadant och tycka som varandra.

Varför söker sig inte unga till politiken frågar sig samhället? Möjligtvis beror det på att partierna sviker sina egna ideologier och att det inte finns utrymme för förändring. Det politiska samtalet handlar inte om att nå fram till ett bättre samhälle för alla. Vi är meningsmotståndare istället för medmänniskor och en debatt handlar om att få rätt inför valet, inte försöka förstå vad som konstituerar ett rättvist samhälle. Det eviga hjulet rullar i stadig takt och även om omvärlden berättar för oss att vi har fel känns det mycket obekvämt med kugghjul som bryter normen. Kanske kommer ungdomar lockas till politiken om den börjar leva.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s